Svar till Johan Cronemans artikel “Allt om min pappa”, FOKUS nr 26

Johan Cronemans artikel om “Allt om min Pappa” (FOKUS, nr 26, 2008 ) gjorde mig minst sagt upprörd och på gränsen till förbannad. Att FOKUS ens överväger att trycka denna högst fördomsfulla artikel gör mig om möjligt ännu lite argare. Kort sagt, varje gång jag läst denna artikel (för jag har verkligen försökt läsa om och fundera ur olika vinklar) så kokar blodet.

Den börjar faktsikt mycket bra. Jag håller med om en hel del och blir först på ganska gott humör och tänker att “här är det äntligen någon som inte fallit för den gamla vanliga ojämställdhets-smörjan”. Att Johan C’s fru började jobba tre veckor efter förlossningen fick mig att tänka “Bravo! Det finns kvinnor som inte förvandlas till “100% mamma” och sätter sitt eget liv på paus.” Om hans bekante som sa till sin fru att “Jag skiter i vad Du gör – jag ska ha mina sex månader!” fick mig att tänka “Skönt att det finns killar som står upp för sina rättigheter”.

Men efter det spårade artikeln ur och ramlade snabbt tillbaka i samma gamla tradiga, fördumsfulla klyschor igen och här är de som retade mig mest och varför jag tycker att de är just klyschor och rena fördomar:

1: Ang. TCOs pappaindex så hävdar Johan C med bestämdhet att detta är inte en ekonomisk fråga utan att män jobbar mer övertid än någonsin när barnen är små för att de inte VILL vara hemma. Jag håller helt med om att det inte är en ekonomisk fråga (i de flesta fall) men snarare en fråga om att kvinnor många gånger anser ha en närmare relation till sitt barn och att deras föräldraroll är mycket viktigare än mannens. Att säga att “män inte vill” är en fruktansvärd generalisering och ett helt absurt påstående! Jag har personligen ännu inte sett en vännina eller kvinnlig kollega som inte velat “vara hemma så länge som möjligt” efter en förlossning. De flesta har sagt till mig att de skulle vilja vara hemma mycket längre och att de inte alls har någon lust att gå tillbaka till jobbet. Jag har heller inte en enda manlig vän som inte älskat att vara hemma med sina barn och mer än hälften av dem har tagit så mycket de “fått”.

2: Ang. lönegapet och faktum enligt Johan C att “män har givetvis lite bättre betalt, men det är inte iögonfallande…” och “det är under dessa år som lönegapet uppstår på riktigt.” Ja men är det inte självklart och ekonomiskt korrekt? Om man som kvinna väljer att vara ledig i 18 mån kan man väl inte räkna med en prestationsrelaterad löneutveckling? Samma sak gäller ju en man som varit borta i 18 månader. Varför ska en arbetesgivare ge mer än inflationsrelaterad löneökning för en person (man eller kvinna) som inte bidragit till verksamheten? Vill man se till att slippa “lönegapet” får man väl dela 50/50 med sin partner så att båda “halkar efter” lika mycket då? Jag tycker dessutom att de flesta verkar glömma att det inte är en mänsklig rättighet att skaffa barn och få betalt i 18 mån för det… Vi borde vara väldigt tacksamma över att vi bor i ett land med så generös lagstiftning och ersättningsnivå tycker jag.

3: “Det är helt enkelt mammorna som har bäst kontakt med sina barn, kan allt om feber och mediciner.” Återigen, detta är absurt! Kunskap om feber och mediciner föds man inte med – det lär man sig för att man måste! jag har inte en enda vännina som inte haft smått panik de första veckorna för att de inte haft en aning om hur man tar hand om ett litet spädbarn, vare sig det är friskt eller sjukt! Och hur många nyblivna föräldrar kutar inte till BVC för minsta hosta eller feber just för att de inte vet? Att säga att “kvinnor vet bättre” är ju löjligt! Och fruktansvärt farligt! Det är just den här typen av “kvinnoroll” (självpåtagen av oss kvinnor eller baserat på fördomar) samt det val som de flesta kvinnor verkar göra, att stanna hemma med sin baby så länge som möjligt, som är orsaken till lönegapet. Det är i alla fall vad jag tycker och tror. Man kan nämligen inte (ens i Sverige) både ha kakan och äta den!

Men vad vet jag? Jag är ju inte “100% mamma”…