Kan inte riktigt sluta tänka på Singapore – till viss del för att den senaste veckans debatt faktiskt gett mig “hemlängtan” – men också för att jag ser så många likheter mellan våra två nationer.
Johan [Staël von Holstein] skriver mycket bra och oftast håller jag med om det mesta han skriver: på sin blog, i Metro och andra forum. Men jag håller inte med om riktigt allt och en sak som jag hängt upp mig lite på, och inte riktigt kunnat släppa under veckan som gått, är följande påstående:
“Singaporianer får resa hur mycket de vill, när de vill och inga emigrerar, samtidigt som massor av framgångsrika och förmögna västerlänningar (bl.a. 1700 Svenskar) flyttar dit och bosätter sig varje år.”
I min erfarenhet stämmer detta. Singaporianer reser inte särskilt mycket och det var något som jag reagerade på när jag studerade vid NUS och som jag även uppmärksammat när jag arbetat inom turistnäringen i Thailand, tio år senare. Men om man tänker lite längre, och funderar på varför inga Singaporianer reser eller emigrerar, så är det kanske inte lika positivt… Under min studietid där borta, stack givetvis alla utbytestudenter iväg med varsin rygga till Malaysia, Indonesien, Thailand o.s.v. så fort vi hade ett break (en veckas mid-term recess halvvägs genom terminen) – vi ville ju passa på att uppleva så mycket nytt som möjligt, när vi nu bodde med all denna fascinerande kultur, mat och undersköna natur runt knuten. Våra Singaporianska klasskamrater reste aldrig och kunde inte förstå varför vi gjorde det heller. Jag kommer framför allt ihåg en diskussion jag hade med en klasskamrat eller granne (jag minns inte vem han eller hon var längre) och till slut ställde jag frågan: “Varför reser Ni inte? Är Ni inte nyfikna på det som är nytt och annorlunda?” Svaret jag fick var följande: “Why? What’s the point? Singapore’s got everything I could possibly need and want, right here, so there is no need to go anywhere else….”
Att en (och detta var inte den enda!) ung människa, runt 20 år och mitt uppe i sin Universitetsutbildning, ser på livet på det sättet skrämde mig men jag insåg rätt snabbt att det var inte hans eller hennes “fel” utan detta var resultatet av en livslång indoktrinering och ständig propaganda om den egna nationens förträfflighet. Vilket starkt påminner mig om vårt eget land där majoriteten av befolkningen fortfarande blint tror på den socialdemokratiska propagandan som vi matats med sedan Per-Albins glada (??) dagar: “Världens bästa välfärd! Världens bästa sjukvård! Världens bästa skola!” och trots att det kommer mätning efter mätning; rapport efter rapport och mer och mer statistik som visar att kunskapsnivån går ner bland niondeklassare, allt färre söker (eller har ens behörighet att söka, tack vara Sossarnas sista revolutionerande gymnasiereform baserat på “fria ämnesval” – tack o lov att man hann ur skolan innan den infördes!) till högre utbildning och kvalitet går ner, kostnad ökar och köer i vården är så långa att allt fler väljer att åka utomlands och få vård (vilket givetvis kostar staten ännu mer). Vi ser helt enkelt inte att den levnadsstandard som gjorde oss världsberömda under 70- och 80-talen börjar bli minst sagt skamfilad och att det är hög tid för en totalrenovering.
Så, vad är skillnaden mellan oss och Singaporianerna ur den aspekten? Är vi inte lika indoktrinerade till att tro att vi, och vår nation, är så mycket bättre än alla andra? Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Vakna! Se Er om kring och börja för Guds skull tänka själva!
Och för den som vill läsa en underhållande, men ganska bra beskrivning av Singapore, dess kultur och mentalitet, så kan jag varmt rekommendera Notes from an Even Smaller Island av Neil Humphreys. Och för den som vill läsa något lite tyngre, kan jag tipsa om The Singapore Story: Memoirs of Lee Kuan Yew av Lee Kuan Yew himself.
Jag kommer att blogga mer på ämnet, för jag har fått en massa inspiration under veckan som gått!
4 responses so far ↓
Johan Staël von Holstein // August 18, 2008 at 9:49 pm |
Hej.
Mitt IQUBE har ett sammarbete med KTH som i sin tur har ett sammarbete med Singapores universitet. De har 20-30 sinagaporianer här konstan och de besöker oss på IQUBE ett par gånger per termin. Det är väldigt många Singaporianer som studerar utomlands. Betydligt fler än det är Svenskar som gör det.
Som vanligt när jag kritiseras så är det helt vridet. Jag har inte hyllat dikataturer, för sin politik. Jag har sagt att vi alltid utgår ifrån att vi vet bäst och att alla skulle vilja ha det som vi och det tror inte jag. Singapore är fantastiskt på de punkter jag lyfte fram.
Johan Staël von Holstein // August 18, 2008 at 9:51 pm |
Minson började precis i skolan i Singapore. 8 år gamal. I Sverige var han bland de bästa i matte och fick jätte fina matte omdömmen. I Singapore hamnade han i sämsta gruppen, eftersom han var långt efter de andra…
Little Miss Chatterbox // August 18, 2008 at 10:32 pm |
Hej Johan!
Tack för att Du läste min kommentar och kikade in!
Jag hoppas att Du sett mitt ursprungliga inlägg apropå Din kolumn i Metro i förra veckan? Som jag tolkade Dig och kolumnen, så hyllar Du ABSOLUT INTE diktaturen som styrelseskick och påstår inte heller att den är en förutsättning för ett bra företagsklimat eller en framgångsrik ekonomi – vilket Dina kritiker försökt hävda hela veckan. Du medger dock (i ärlighetens namn!) i kolumnen att visst finns det inskränkningar i yttrandefriheten i Singapore men trots det så är det på det stora hela “a pretty good place to be”, eller hur?
Detta har jag också argumenterat för hela veckan – och jag är inte heller pro-diktaturer – men jag försöker, precis som Du, att få folk i det här landet att ta sig ur Folkhemssoffan. Det är jäkligt enkelt att sitta här, i sin skyddade lilla värld, och peka finger åt alla andra och tala om vad som är “rätt” och vad som är “fel”. I min värld är inte allt bara svart eller vitt och det är vad jag försökt få fram.
Se gärna http://misschatterbox.wordpress.com/2008/08/12/ar-en-diktatur-nodvandigtvis-av-ondo/
samt mitt förtydligande: http://misschatterbox.wordpress.com/2008/08/15/ett-sista-klargorande-runt-mina-asikter-kopplat-till-yttrandefrihetsdebatten/
som var de första bloggarna, efter vilka jag också anklagats för att stötta diktaturer, vara fascist och t.o.m. rekommenderats att åka på Nynazistiskt träningsläger i Värmland! =:o
Det är intressant att Du relaterar till Din sons introduktion till skolan i Singapore och att han nu är bland de sämsta i klassen – trots att Göran Persson under 12 års tid gång på gång på gång matat oss med hur världsbäst vi är på att utbilda våra barn…
Vi hörs igen hoppas jag! Och sluta aldrig skriva Dina kolumner, för även om alla älskar att vrida till det Du säger jämt, så når Du alltid fram till några som Du lyckas få att tänka till en gång till innan de dömer – och det är jätteviktigt!!! :)
Mvh,
Little Miss Chatterbox
PS. Sedan tycker jag nog att det kanske finns en viss propaganda-relaterad anledning att Singaporianer ogärna emigrerar. Jag har påpekat att det där med studier och resande etc. kan ha ändrats på de 10 år som gått sedan jag pluggade vid NUS och det Du skriver tyder ju på det. Att så många kommer hit och får möjlighet att samarbeta med IQUBE gör mig uppriktigt jätteglad!!! :D
DS.
morgondag // August 21, 2008 at 12:06 pm |
En kommentar som “[i Kina] får de ledare som gör det bästa för landet” är oerhört svår att tolka som något annat än ett försvar för diktatur. Om Kina redan styrs av ledare som “gör det bästa för landet”, då finns det väl inget större behov av demokrati, speciellt inte som Sverige med demokrati fått mycket sämre ledare.