Ledar(s)kap vs. (S)olidaritet – är kompetens & moral inte värdesatt inom arbetarrörelsen?

Vem ska jag skylla på nu...?

Är Sossar dumma och snälla som en skock får ungefär, eller prioriterar de helt enkelt inte grundläggande värderingar som kompetens, etik och moral, bland de urvalskriterier de väljer sina ledare efter? Och lever de alls som de lär? Efter de senaste veckornas fadäser, överslätanden och skyllande fram och illbaka på varandra och på alla andra, kan man ju börja undra hur denna “folkrörelse” egentligen funkar och om det finns något kvar av den gamla arbetarrörelsen – utom möjligtvis gräsrotens blinda tillit och okompromissbara lojalitet som mest börjar likna ren och skär dumhet. Är det vad de menar, när de fortsätter nöta på om “Solidaritet”?

Snälla som får, eller (s)olidariska?

Att Wanja Lundby-Wedin får fortsatt stöd av samtliga 15 LO-förbund kanske är ett tecken på solidaritet – ett begrepp som (S) ju sedan länge har monopoliserat. Men att i ett läge där arbetarrörelsens främsta ledare och representant så totalt svikit sina medlemmar och samtliga ideal som hela rörelsen bygger på, ändå låta henne komma undan och inte tvingas ta konsekvenserna av sitt handlande, ja det kan ju bara klassas som feghet eller ren och skär dumhet! Och framför allt är det osolidariskt av dessa förbund att svika sina medlemmar på det sätt de gör genom att inte ställa Wanja till svars. Hon lever inte som hon (och LO) lär, utan tvärtom har hon agerat på samma sätt som de “Näringslivstoppar” som LO (av tradition och ohejdad vana?) säger sig arbeta emot. Men egentligen har Wanjas agerande intet med näringsliv eller inte att göra – det är enbart en kompetens- och moralfråga.

Man kan ju inte annat än anta att endera står varken kompetens eller moral högt på listan över önskvärda ledaregenskaper bland S- och LO-medlemmar, eller så är Sossar helt enkelt de mest förlåtande individer som finns… Se bara på hur Mona fått göra bort sig gång, på gång, på gång… Det är inte bara skattefusk och kreditkortssjabbel utan vad värre är, så har hon otaliga gånger visat bristande förståelse för grundläggande ekonomiska funktioner och andra (för en partiledare  och potentiell statsminsiterkandidat) basala och essentiella politiska frågor. Så till den milda grad att hon inte ens svarar på ekonomiska frågor längre, utan hänvisar bara rakt av till Thomas Östros. Visst skall en duktig ledare kunna inse sina begränsningar och omge sig med experter och rådgivare som är bättre lämpade men man måste väl ha någon form av baskompetens i alla fall? Eller…?

Är det helt enkelt så att inom “arbetarrörelsen” värderas solidaritet högre än kompetens, moral och ledarskap?!

Att S-och LO-medlemmarna bara nickar, sväljer och rättar in sig bakom sina ledare som en skock får är obegripligt – det skulle aldrig ske i näringslivet. En styrelseordförande som betett sig på det viset skulle få sparken helt enkelt. Och det borde Wanja och Mona också få!

Knappast fuskat mer än Mona - och sannerligen inte bortförklarat mer än Wanja!

Men misstolka mig inte. Jag är inte den typen som tycker att ledare på den nivån aldrig får göra fel. Jag tycker absolut inte man ska döma ut folk helt och hållet baserat på ett enda misstag . Tvärtom, alla förtjänar en andra chans för alla gör vi fel ibland. Men varken Wanja eller Mona tar ju ansvar för sina fel och brister - de nekar, mörkar och skyller ifrån sig. Wanja skyllde på allt möjligt innan hon till slut erkände att hon borde gjort annorlunda och Mona tar väl aldrig ansvar för sina egna tillkortakommanden? Nu senast talade hon ena dagen om att “hon har fullt förtroende för Wanja men är fortsatt kritisk till höga löner och stora bonusar” för att bara några dagar senare förtroenderaset och den stora tillbakagången för oppositionen på Wanjas agerande och sa att “Wanja har skadat vårt förtroende”. Tanken verkar aldrig slå henne att det är hennes egna uttalanden och ageranden som gör att väljarna tappar förtroende. För det var ju knappast “höga löner och stora bonusar” som var själva kärnfrågan i ifrågasättandet av Wanja, eller hur, och det borde kanske en blivande statsminsiterkandidat ha förstått? Att folk var mer kritiska till Wanjas hantering av frågan efter att “fadäsen” uppdagats – mer så än över själva bonusen…

Backades av Statsministern men avrättades ändå av media - ihärdigt påhejad av oppositionen!

Ett annat intressant fenomen är hur selektiva oppositionen är med sina fördömanden. Är det någon som minns Maria Borelius eller Ulrika Schenström? Hur många chanser fick de att rätta till sina misstag? Inte en enda och det var inte för att Reinfeldt är en tuff och hård jäkel som inte tillåter folk att göra fel – han backade dessa båda in i det längsta men mediedreven och oppositionen ville inte ge sig utan med mindre än att de fick sparken och hängdes ut till max.

 

Således kan man kanske dra slutsatsen att både solidaritet, etik och moral är högst relativa begrepp inom S-leden och att man sannerligen inte lever som man lär – eller lär som man lever för den delen! Snacka om dubbelmoral…